I LOVE! Kroppsstrumpa aka to be strong

"jag vill verkligen ha den där kroppstrumpan som sofi fahrman hade på sig i torsdags, inget säger ÄLSKA MIG! högre än en kroppstrumpa." / Ribs

Älskar detta inlägget så himla mkt. Av så många anledningar. Det handlar om bekräftelse, att ge få och vårda den. Och att det är fint med att ge bekräftelse eftersom poängen med bekräftlese är kärlek. Och att det är modigt att både våga be och att våga ge kärlek.
Framförallt handlar det om att inte blanda ihop den verbala önskan om kärlek med undergivelse och att vara svag. Det är inte samma sak. Snarare är det som J-Lo sjunger att I´m brave för hon vågar vara kär och bara köra på fast att hon är rädd och orolig över att om hon ger allt kan hon även bli sårad. Exakt, det handlar om att vara B-R-A-V-E.

Det finaste med Ribs text är att den är anti-tesen till att "spela svår". Ett konstigt fenomen (att spela svår) för mig men ett fenomen som ex antal sugiga artister genom musikhistorien vurmat för. Typ skrivit texter om att ignorera den de älskar är the shit i syfte om att be loved.
Artister som dessutom har satt stämpel på den verbala önskan om att bli älskad som negativ.
(Jag minns när mina tjejkompisar och jag satt och analyserade situationer då vi var 17 om just rädslan att INTE vara svår. Ni vet, "Ska jag skicka ett sms till killen jag gillar? Tänk om han dissar mig för att jag visar att jag vill ha honom. så jag låter hellre bli än att ta för mig.")
Ursäkta, men är inte att bli älskad och att få uttrycka kärlek det mest softa som finns? Och att få/få gör det utan att behöva anpassa sina känslor till en mall om vad som anses som lagom om ännu mer softare?

Kanske är grejen med att spela svår det mest osexiga uttrycksmedlet för att vinna någons kärlek. Att vara icke-kommunikativ, vem går igång på det?

(ursäkta alla språkliga förvirringar och annat . jag var så exalterad när jag skrev inlägget, men ni fattar.)