I LOVE! okej, vi var Hole-fans

Satte morgonkaffet i halsen när jag slog upp Dygnet Runts del i Sydsvenskan. Rubriken till intervjun om skivsamlingar med mig och Maria gjorde inte intervjun rättvis någonstans eftersom den inte var relevant med själva intervjun i sig. Citatet handlar om ett fenomen, inte kring Nirvana som grupp. I höstas blev I LOVE! intervjuade av musikjournalen på P3. Då pratade vi om just detta fenomen- att vi älskar dansgolv och glädjen det genererar. Men på ett s.k "rockgolv" tenderar denna glädje att försvinna då musiken som spelas ( ex Nirvana m.m) gynnar en publik 1,90 långa som studsar upp och ner. Dansgolvet blir mer slagfält. Någon passion eller dansglädje ser man inte röken av. På I LOVE! vill vi att alla ska kunna dansa och njuta av musiken. Vilda partyn är roligt men slagfält och armbågar i skallen inte gött alls.
Att Nirvana togs som exempel har inget att göra med gruppen, mer att den typ av musik skapar ett kallt dansgolv.

Det visade sig dock att de kapat intervjun i Sydsvenskan. Läser man Dygnet Runt, alltså den man tar på stan får man hela intervjun. Gött!